Idag har barnens morfar varit här och det va riktigt kul. Vi har tyvärr inte kunnat träffas på några veckor för han har varit så sjuk med både feber och hosta. Både Wilgot och Louise blev så glad då han kom, riktigt kul att se att dom kände igen honom även fast det va så länge sedan som dom träffades. Vi myste tittade lite på kort och käkade lunch. På eftermiddan kom barnens farmor upp och vi drack lite the, snackade skit och tittade på teve.
Personalen på Carl von Linnè vill gärna veta hur det går för alla som blir gravida med deras hjälp så igår ringde jag och berättade hur det hade gått, skulle ha gjort det tidigare men glömt bort det. Dom vill för det första veta OM det kommit något barn och har det det vill dom veta vikt, längd och lite om hur förlossningen gick till. Tror att det har med statistik att göra, dom vill väl veta hur många par som blir hjälpta varje år kanske.
Hon blev så glad tjejen jag pratade med när hon hörde om våran lycka och när jag talade om hur mycket Wilgot och Louise vägde blev hon alldeles paff... och jag hade svårt att inte spricka av stolthet. Innan vi pratat färdigt så visste nog alla där nere att det va jag som ringde och att allt hade gått bra denna gång, även där va dessa små mirakel otroligt väntade....
Nu ska jag hänga tvätt... tråkigt, förbannat tråkigt men ett nödvändigt ont....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar