Byter blogg....

Jag byter blogg just nu så därför blir det inte någe skrivet här....

men snart så fortsätter jag.... ;-)

Potatis och majs....

... har våra kärlekar fått smaka idag. Louise va först och tittade så förväntansfullt på mej och Max när hon satt på bordet och väntade.... Vi talade ju om att det vankades mat men när det kom en sked till munnen och inte flaskan ändrades den förväntansfulla blicken till en mer "kallar ni det här mat" blicken. Jag tror nog inte att hon fick i sej så mycket men i början va det nog en väldigt spännande upplevelse. Wilgot satt på golvet och väntade på sin tur, vi kunde inte ge dom samtidigt eftersom jag va tvungen att filma det hela och det skulle vara väldigt svårt att både mata och filma. Han pratade på och skrattade då vi filmade medan syrran åt och man såg nästan lyckan i ögonen på honom då han blev upplyft på bordet. Det verkade faktiskt som om han tyckte det va riktigt gott och han fick nog i sej mer en Louise även om mycket åkte ut flera gånger.

Vi har även varit på bvc, det va dags för Wilgot och Louise att träffa tandläkaren. Hon informerade oss om måltider, tandborstning och ALLT som va onyttigt.... otroligt tråkigt va det iallafall tyckte jag. När vi varit där åkte vi upp till sjukhuset för att tina av bilen lite, där passade vi på att gå förbi bb för att träffa all underbar personal och visa upp våra mirakel. Vi hade även tänkt att säga hej till Sirrka men hon va ju ledig som hon alltid är då vi har vägarna förbi... haha

Igår va vi på sjukgymnastik med Wilgot. Tjejen tyckte att han va så duktig och vi fick lite tips om hur vi nu ska göra för att stärka hans nackmuskler. Vi ska börja med att ta upp Max gamla matstol...

Idag ringde äntligen läkaren ang. Wilgots huvud. Jag hade gruvat mej lite för detta samtal även fast jag inte trodde att det skulle behövas någon operation.... men riktigt säker kunde man ju inte vara fören man fått det bekräftat.

Hon sa det magiska orden " HAN BEHÖVER INTE OPERERAS" och det föll en sten från mitt bröst.

Nu är OS över......

... tråkigt tycker jag, riktigt tråkigt.... vad ska jag nu titta på när Max jobbar på dagarna??

Idag har Anne, Kenneth, Leja och Liam varit här, vi åt taccos och hade det riktigt trevligt. Eventuellt ska vi dit något till veckan när Anne är ledig. Det skulle ju vara bra om denna dag skulle passa bra ihop med en dag då jag kan kika in till Lena och Patrik, nu är jag så nyfiken på deras nya fina soffa så jag bara måste dit för att se ;-)

Imorgon ska vi på sjukgymnastik med Wilgot. Det ska bli väldigt intressant att höra vad dom säger om hans huvud. Han har ju blivit så mycket bättre på bara några dagar och eftersom inte någon från Göteborg har hört av sej så måste ju läkarna där tycka att det går att fixa på egen hand. Otroligt skönt att det går åt rätt håll, jag känner mej såååå lättad !

Nu är det inte lång tid kvar för Micke och Maria.... jag undrar så vad det är för liten filur som bökar runt där inne. Dagen efter våra kärlekar kom så hälsade dom på oss uppe på sjukhuset.... och nu är det snart våran tur att få åka och snoza på liten bebis. Maria är redan i vecka 28.... hur kommer det sej att hennes graviditet går mycket snabbare en vad min gjorde ??

Ska försöka att lägga upp lite bilder här på bloggen nu då jag äntligen har fattat hur det ska gå till..... men det tar jag en annan dag.....

GODNATT på er alla !!!!!!

7års kalas !

Louise har vänt sej från rygg till mage idag !!!!!!!!!!

Idag har jag och Louise varit på kalas.... det va Linus som fyllde 7 år. Pojkarna lämnade vi hemma för både far och son va så trött. Louise va så duktig och gick med på att hållas av alla som ville låna henne en stund. Jag va så stolt när jag såg att hon njöt av all uppståndelse i stället för att vara blyg och bli ledsen. Det va många barn där också som hon hade lite svårt att ha koll på..... det märktes att hon ville vara med men då i mammas trygga famn. Linus blev så glad för presenten han fick, det är alltid lika kul att ge Matildas ungar något för det uppskattas verkligen. Denna födelsedag fick han en tuggummiautomat av oss inslaget i en blompåse och massa fryspåsar. Jag va bort på ica för att köpa denna automat och tänkte även slå in paketet där..... men det gick inte för deras maskin som matar ut presentpapperet va trasig. Jag övervägde en kort stund att åka hem men orkade inte därför blev det en väldigt speciell inslagning.

Imorgon ska jag åka på birsta en sväng, ska försöka hitta flera byxor och bodysar till kärlekarna.

Fyra månader....

Idag blev våra kärlekar fyra månader. Jag fattar inte vart tiden tar vägen, det går så fort. Fyra månader är ju ganska kort tid men samtidigt som jag tycker att det gått fort så känns det som om dom funnits här hos oss så länge.... Oj vad vi hade längtat och väntat på att få träffa dessa små mirakel. Jag tror inte att det finns så många barn som va så längtad av så många.... Vi och alla i familjen och våra vänner naturligtvis men så är det nog för det flesta... men på Wilgot och Louise väntade även de flesta grannar, personalen på ica, all underbar personal på sjukhuset som tog så väl hand om mej under min oro under graviditeten, all personal hos Fryklund i H-sand och Maria och Katarina på ST + deras kollegor som följde oss på våran resa.

Idag har barnens morfar varit här och det va riktigt kul. Vi har tyvärr inte kunnat träffas på några veckor för han har varit så sjuk med både feber och hosta. Både Wilgot och Louise blev så glad då han kom, riktigt kul att se att dom kände igen honom även fast det va så länge sedan som dom träffades. Vi myste tittade lite på kort och käkade lunch. På eftermiddan kom barnens farmor upp och vi drack lite the, snackade skit och tittade på teve.

Personalen på Carl von Linnè vill gärna veta hur det går för alla som blir gravida med deras hjälp så igår ringde jag och berättade hur det hade gått, skulle ha gjort det tidigare men glömt bort det. Dom vill för det första veta OM det kommit något barn och har det det vill dom veta vikt, längd och lite om hur förlossningen gick till. Tror att det har med statistik att göra, dom vill väl veta hur många par som blir hjälpta varje år kanske.

Hon blev så glad tjejen jag pratade med när hon hörde om våran lycka och när jag talade om hur mycket Wilgot och Louise vägde blev hon alldeles paff... och jag hade svårt att inte spricka av stolthet. Innan vi pratat färdigt så visste nog alla där nere att det va jag som ringde och att allt hade gått bra denna gång, även där va dessa små mirakel otroligt väntade....

Nu ska jag hänga tvätt... tråkigt, förbannat tråkigt men ett nödvändigt ont....

Lycklig !!!!!

Oj vad jag har det bra, tänk att vi äntligen är en riktig familj. När Maja föddes så kände jag en sådan enorm stolthet och det kändes så underbart.... men samtidigt kände jag en sådan sorg. Vi blev ju en liten familj då men vårat barn fattades..... Ibland kan jag inte fatta att just jag skulle få bli så här lycklig som jag är nu. Jag trodde inte att jag skulle kunna känna glädje igen... när jag låg där på britsen och läkaren letade och letade men inte såg någon hjärtaktivitet, då trodde jag att all min lycka va över. Men min underbara lilla familj har gett mej lyckan tillbaka !!!!!

TACK så mycket mina underbara barn, man och lilla ängel för att ni gör mitt liv så meningsfullt !

Härlig, härligt !!!!!

Oj vad skönt, Wilgot behöver troligtvis inte opereras. Vi va ju till doktorn i går för att fotografera hans huvud för att sedan skicka bilderna till Göteborg, då tyckte läkaren här att det såg bättre ut men vi får ju vänta på vad specialisten i Göteborg tycker. Men just nu så är det ingen operation inbokad och det känns så jäkla skönt.

Lena va med mej på sjukhuset eftersom Max jobbade och det va så skönt att hon kunde följa med oss. Nu sov ju Louise nästan hela tiden men det va bra att hon kunde hjälpa till att "underhålla" Wilgot då det skulle knäppas kort för det är otroligt svårt att både vara rolig och hålla fast ett huvud och försöka få en pojk som inte vill att sitta still... hehe. Sedan lyssnade hon på hans lungor och nu låter det som det ska igen. När hon va färdig med Wilgot så passade jag på att fråga om Louise "rossel" igen, tänkte ju att det kan vara bra att många olika doktorer kan få lyssna. Lena som då gick runt och bar på Louise satte henne i doktorns knä.... men oj vad ledsen hon blev då och när Lena tog tillbaka henne blev det bra igen. Det är tydligen lite tidigt för henne att redan börja göra så mot personer som hon inte känner..... ;-) Även denna läkare sa att "rosslet" inte va något att bry sej om.... så nu får jag kanske börja lita på det då.

När vi va färdig där så fick kärlekarna äta lite och sedan blev jag bjuden på fika.... gott, gott!

I förrgår va Eva här hela dagen, vi pratade massa strunt och tittade på kort. En promenad hann vi även med i det vackra vädret, även om nu solen hade hunnit gå ner..... TACK Eva för en trevlig dag, jag gör gärna om det...

Varför ???

..... ska livet vara så jävla orättvist?? Varför ska vi drabbas av allt elände.... ? Nu hoppas jag ju och tror att allt kommer att gå bra men det känns ju ändå otroligt jobbigt nu...

Jag har inte skrivit på några dagar nu, jag har inte orkat. Både jag och Wilgot har varit sjuk med snuva och feber. Jag är frisk nu men Wilgot mår fortfarande dåligt. Igår va vi på sjukhuset igen där det konstaterades att han har astmaliknande symtom.... vi fick medicin och han blev bättre. När vi va där så tyckte läkaren att hans huvud inte såg så bra ut... Vi har ju frågat flera gånger på bvc om det för vi har tyckt att det sett lite konstigt ut men har då fått till svar att det inte är någon fara. Tjejen där har sagt att det skulle rätta till sej bara han börjar krypa.... men så blir det kanske inte... Vi ska tillbaka till sjukhuset på onsdag för att knäppa kort som sedan ska skickas ner till Göteborg. Där ska specialistläkare ta ställning till om han behöver opereras.... Allt känns så overkligt nu, jag hoppas på att det kommer kännas lite tryggare efter onsdag nästa vecka. Jag har så många frågor och känner mej så förvirrad nu..... våran lilla kärlek....

Dagen började inte bra.....

.... för klockan 05.30 åkte Max upp med Wilgot på akuten, han hostade så mycket att han fick svårt att andas. Det började redan klockan 03.00 men då blev han lugn bara man satt och höll i honom. Vid 04.30 skulle Max sitta hos honom en stund men då blev det bara värre och värre, då beslutade vi oss för att ringa sjukvårdsupplysningen och dom tyckte att vi skulle åka in. När pojkarna åkt satt jag vid datorn och va så jäkla orolig.... mitt mammahjärta grät....

Väl uppe på akuten var Wilgot mycket bättre en han varit på flera dagar tyckte Max, lite pinsamt kanske men otroligt skönt för vår kärlek. Läkaren kom och undersökte honom och kunde konstatera att han var väldigt förkyld.... (det hade även jag listat ut utan läkarlegitimation..) och han va väldigt röd i halsen. Hon trodde också att anledningen till att han va lite bättre var att han hade varit ute i friska luften, nu när det inte är så kallt så va det bara bra att vara ute. Vi som har hållit han inne hela helgen... det är inte lätt att veta hur man ska göra då dom små är sjuk. När dom äntligen kom hem tog vi det lugnt enda till 16 tiden då vi tog en liten promenad och åkte sedan buss till birsta.

Nu ikväll har det varit jobbigt för honom igen.... han hostar och hostar. Vi ger honom alvedon men jag vet inte om jag tycker att det hjälper så bra. Äter gör han i allafall och det känns så skönt. Jag har försökt att ge honom bara vatten men det har inte varit någon favorit men lite har han fått i sej.

Imorgon börjar ett nytt kapitel i mitt liv.... eller nytt och nytt jag har ju gjort det förut och tyckt att det gått bra. Jag ska börja med pulver diet i morgon.... nu jäklar!!! Det känns som om jag vill hålla på hur länge som helst men det är ju inte bra så det blir bara några veckor till att börja med. Bara jag blir fri denna förkylning ska jag börja träna igen också, är så jäkla sugen på att börja på spinning. Jag har ett mål som jag vill nå innan sommaren och då gäller det att INTE ligga på latsidan... hehe

Imorgon kommer även Lena hit igen.... hon ska hjälpa mej att "mysa" till det lite i sovrummet. Jag har noll inspiration nu så det är skönt att ha henne som kan komma med lite idèer.

En fin sak som jag kommer att göra har jag faktiskt snott från min vän Annes sovrum.... jag hoppas att det blir lika fint i vårat.

Nej nu tyckte jag precis att jag hörde tandborsten ropa på mej i badrummet......

God natt på er alla mina underbara.....

Våran stackars lilla Wilgot !!!!!

Våran lilla kille mår inte bra, han hostar och nyser om vart annat..... Det är inte klokt vad hjälplös man känner sej när man inte kan göra något. Jag va på apoteket igår men det fanns tyvärr ingen hostmedicin för så små kärlekar. Så vad gör man.... ?

Nu ligger han och äter i allafall, jag hoppas och tror att det lindrar hans halsont lite...

Louise mår som hon brukar och strålar som en sol varje gång man tittat på henne, jag hoppas att det förblir så.

Max ska iväg med våran gamla soffa till soptippen, bilen våran står ju fortfarande på volvo så Lasse ska följa med och hjälpa till. Sedan åker dom hem till Lena och Patrik för att hämta deras gamla soffa som vi ska köpa. Det ska bli kul att äntligen få ha en hel soffa igen, våran som vi för övrigt fått av Anne och Kenneth hade blivit lite väl sliten nu.

Ikväll ska vi bara ta det lugnt..... Max ska köpa någe gott och sedan blir det myyyyys !!!!

Förkyld !

Jäklar vad jag har blivit förkyld....... orkar inte skriva mer.....

God natt på er !

Så jäkla hungrig......

Jag är hungrig dygnet runt nu för tiden.... och det spelar ingen roll hur mycket jag äter. Då kan man ju tycka att det är lika bra att jag inte äter om det inte spelar någon roll, men det har jag prövat och då mår jag så illa att jag tror att jag ska kräkas.... Detta är väldigt jobbigt nu när jag försöker gå ner i vikt. Ska börja på spinning, känner att jag måste det och jag tycker ju att det är kul. Det skulle bara vara skönt att ha med sej någon första gången.... men men jag får nog pallra mej iväg själv. Jag ska även börja styrketräna med Lasse, det ska bli riktigt roligt.

Igår va familjen till Eva, vi fikade och tittade på kort. Eva hade gjort egna semlor som smakade väldigt gott. Det togs även massa fina kort som jag tyvärr inte vet hur man lägger ut här... måste nog fråga min vän Maria om hon kan hjälpa mej lite med bloggen. Hon jobbar bara så mycket nu och är gravid så jag vill inte att hon ska behöva bekymra sej över min lilla blogg då hon äntligen har lite ledigt.

Idag har det varit en otroligt tråkig men mysig dag. Vi har varit inne hela dagen och bara slappat. Det märks på barnen då vi inte hittar på något att dom tycker det är tråkigt. Vi behöver inte göra mycket för att dom ska vara nöjda, det räcker med en promenad. Imorgon då Max jobbar ska jag försöka ta mej ut på graven för att tända ljus. Jag skulle även behöva ta mej förbi arbetet för att prata med chefen, hoppas på bra väder i morgon....

Tiden går så fort.....

Om 14 dagar är det exakt 1år sedan som jag testade positivt med Wilgot och Louise.... ingen förutom Micke och Maria visste att vi hade gjort ett syskonförsök, vi hade fått för oss att inte berätta före vecka 12..... Min testdag va egentligen en vecka senare men som vanligt kunde jag inte hålla mej. Jag började att "tjuvtesta" redan tre dagar efter äggåterförandet men då testade jag naturligtvis negativt.... Nu så här i efterhand fattar jag ju att det skulle vara omöjligt att få ett riktigt svar redan då. Men den 16 Februari 2009 testade jag alltså positivt... Max jobbade och hade en körning till Umeå, jag ville inte berätta för honom på telefon så jag väntade tills jag skulle hämta honom 3 på natten. Jag hade köpt ett test där det stod "GRAVID" och klistrat fast det på en lapp där jag skrev att han skulle bli pappa igen och Maja skulle bli storasyster. Jag ville skrika ut till allt och alla att jag va gravid igen, varje gång jag pratade med Max på telefon va jag på väg att sjunga ut den glada nyheten. Efter någon timma va jag tvungen att berätta för någon så jag ringde min barnmorska Gunilla. Hon blev så glad och jag fick mina första tider till henne. Timmarna fortsatta sakta framåt och så äntligen va det dags att åka för att hämta Max. När han satt sej i bilen gav jag han lappen.... tårarna rann på oss båda och vi satt en bra stund och höll om varandra. En underbar men samtidigt väldigt jobbig resa hade nu börjat....

Då trodde jag att det skulle bli en "lätt" graviditet, i allafall fram till vecka 36 då Maja dog. Men oj vad fel jag hade.... jag började nog oroa mej så fort jag sett pluset... haha. Innan jag testade positivt sa både jag och Max att om det skulle bli missfall så vore det inte så farligt... vi menade på att då hade barnet ändå inte blivit lika perfekt som Maja. Vi trodde också att tiden skulle gå så fort, nu hade vi ju varit med om detta för bara några månader sedan.....

Allt vi trodde eller tyckte innan graviditeten ändrades väldigt fort, vi va livrädd för att få missfall.. även om vi inte vågade känna glädje så ville vi för allt i världen inte missta Majas syskon.... då visste vi inte att det va två små hjärtan som slog.

Det tog tid för mej att acceptera och älska dessa små liv, det va otroligt jobbigt för alla man pratade med va ju lycklig för våran skull.... jag fick bara dåligt samvete... Jag va så rädd att Maja skulle tro att vi försökte ersätta henne.... men i mitten på graviditeten älskade jag våra kärlekar så enormt mycket.

Maja kommer alltid att vara våran förstfödda dotter och jag är så otroligt stolt som har henne.... hon är våran alldeles egna lilla skyddsängel...

Min underbara familj !

Oj, oj vad jag älskar min familj.... tänk att vi äntligen skulle få känna en sådan enorm kärlek och lycka. Ibland funderar jag på hur livet skulle blivit om inte dessa mirakel kommit till oss, hade jag och Max klarat av att inte få vakna varje morgon med vetskapen att det ligger två guldklimpar i sina sängar? Livet är så underbart nu och jag älskar min man bara mer och mer...

Just nu ligger Louise i sin säng och sover, Wilgot sitter och tittar på mej då jag skriver. Varje gång jag tittar ner på honom ler han med hela ansiktet. Max han jobbar och sliter, klockan 05,30 började han och sluter vid 16 tiden tror jag. Han va hem och fikade en snabbis vid 10 tiden, det är så skönt när han jobbar så att han har möjlighet att komma hem på rasten.

Nu måste jag byta en bajsblöja.....

Kalas söndag !!!!!

Idag har vi varit på kalas, ett 20års och ett 11års..... eller på Lucas kalas tittade vi ju bara in en snabbis och lämnade hans present sedan fick vi skynda oss till bussen för att hinna till Carro.

Där va det riktigt trevligt och Lena hade gjort en så otroligt god tårta. Mattias, Kim, Jessica, Klara, Mats, Jakob, Mona (barnens farmor), Max, Kärlekarna, Kjell, Sirkka och Poker va där. Jag hoppas att jag inte missat någon.... tyvärr jobbade Eva så henne saknade vi.

Nu ska jag sova så jag orkar ta hand om kärlekarna i morgon.... Max börjar 05.00 han och har jag otur blir det som i morse.... väldigt ledsen Wilgot.... Men det brukar ju funka bra för det mesta så jag hoppas på det!

GOD NATT och KRAMAR på er alla !!!!!!!

Tack Anne och Kenneth.....

... för en mysig dag med god mat och trevligt sällskap. Det va kul att titta på alla era kort från Thailand också, man blev ju riktigt sugen på följa med er nästa gång... ;-)

Vi tog bussen ut till Nolby idag, struligt blev det då vi missade en buss hemma och sedan när vi kom in till navet så missade vi bussen vi skulle byta till där. Kallt som satan va det så vi gick in och väntade i vänthallen. Oj, oj vad mycket knepigt folk det satt där, jag släppte inte vagnen ens för att klia mej på näsan..... va så rädd att någon skulle få förs sej dra iväg med den... ;-)

Jag är knäpp jag vet det......

Imorgon blir det till att bege oss ut till Mjösund. Kusin Caroline har fyllt 20 så vi ska dit för att fira henne i efterskott. Nu sitter jag här och funderar på vad fasen vi ska köpa.... vad vill en 20åring ha?Något kommer vi nog på men nu känns det som om pengar är lättast.... men absolut tråkigast. Om vi har tur så är även Sirkka där, Lenas svärmor, det va hon som va ansvarig uska under förlossningen med våra kärlekar.

Innan vi ska dit så ska vi till familjen Morin/Åsberg för att fira deras 11åring..... och vad ska vi hitta på till honom då? Hans bror fick pengar då han fyllde år så där blir det nog så....

Nu blir det till att inta sängläge så man orkar med allt firande i morgon.....

Fredags mys.... ;-)

I dag har Max jobbat igen.... han va ju hemma igår för han kände sej dålig. Med som tur va så kände han sej pigg i morse. Jag skulle ha städat och diskat men det orkade jag inte utan jag har bara suttit vid datorn och teven hela dagen, i allafall mellan gångerna som jag underhållit våra barn. Det är kul nu när man märker att dom vill vara med det räcker inte med att sätta dom vid bebygymmet eller framför teven utan nu måste morsan underhålla dom för att allt ska vara bra.

Kul, kul men lite jobbigt i bland...... haha

Nu ikväll har det varit svårt för våra kärlekar att somna... både jag och Max tycker att det blivit svårare nu efter att dom fick sina sprutor. Nu klockan 01.28 har dom äntligen somnat, Wilgot hänger i taket och Louise ligger i den lånande vagnen. Tyvärr måste jag snart böka med Wilgot för han är helt på klädd för en tur ute i vagnen.... men nu somnade han ju innan vi kom ut.

Jag måste berätta en otroligt glad nyhet.. ;-)

Det ringde en läkare idag som talade om att allt är bra med Wilgot. Han behöver inte göra någe mera röntgen eller ultraljud.... så jäkla härligt !!!!!

I morgon ska vi till våra vänner Anne och Kenneth, det va ett tag sedan vi va där nu så det ska bli riktigt kul. Om jag kommer ihåg så ska jag ta med mej lite bilder som Anne ska få hjälpa mej med att fixa till. Hon är väldigt duktig på det, jag har bla. en bild på facebook som hon tagit på mej och Max som hon grejat lite med. Innan vi beger oss dit ska vi titta på slalom och hålla vara tummar för Anja.

Nu sover ju alla i familjen utom jag.... VARFÖR sitter jag då här ????

Snö, snö, snö.... och snö....

Oj vad det har snöat, tror att det kommit minst 40cm nu på två dagar..... otroligt mysigt tycker jag. Nu äntligen börjar ju vintrarna bli som när man va liten. Jag fattar inte varför så många klagar, visst jag kan ju första att man blir less på all snö när man för andra gången samma dag måste ut och skotta men jag tror inte att vi skulle uppskatta sommaren lika mycket om vi inte va med om detta härliga vinterväder. Trafiken förstår jag mej inte heller på..... varför, varför måste det ske massa olyckor bara för att det snöar?? Vi som bor här oppe i norrland bör ju vara van snöoväder tycker jag det brukar ju faktiskt snöa varje år.... mer eller mindre. Vissa olyckor går ju tyvärr inte att undvika men jag tror att dom flesta som skett idag inte hade behövt hända med lite sunt förnuft...

Jag och familjen tog oss en liten tur i till stan idag... Max va tvungen att uträtta några ärenden. Vi va bla. på banken där kärlekarna fick äta sin middag. Vi hade med oss varm mat i termos... Max knäppte kort på oss som jag gärna hade lagt upp här men tyvärr vet jag inte hur man gör.

När vi åkte hem hoppade jag av vid Ica medan övriga i familjen fortsatte hem.

Nu ikväll har vi bara myst.... så underbart att äntligen få ha en liten familj !!!!!!

Jag ÄLSKAR er så otroligt mycket "Maja, Wilgot, Louise och Max"

4 stick... 2 på samma gång...

Idag har det varit en jobbig dag.... först så skulle kärlekarna få sina första sprutor. Max jobbade men som tur va så hade han en liten rast då vi skulle på bvc. Han tog lasbilen dit och det va meningen att jag skulle gå med barnen, så blev det inte.... va ju så jäkla mycket snö på vägarna att det tog en evighet att gå ner till parkeringen. Jag hade tur och kom till busshållplat630sen just som den skulle ge sej iväg. När jag kom fram va Max redan där och vi gick in, tog upp W och L, satte oss i väntrummet och väntade...... ja vad brukar man annars göra i ett väntrum.... ??

När vi kom in till barnsköterskan va det även en doktor där, vi fick klä av kärlekarna in på bara mässingen för det skulle ju vägas och mätas. Louise väger nu 5100g och är 61,5cm lång, Wilgot han väger 6305 och är 62,6cm lång. Det är inte klokt va dom växer.... så underbart och härligt. När allt va mätt och vägt så va det dags för läkar- undersökningen. Han böjde, bände och lyssnade på lungorna. Allt va som det skulle med båda, jag frågade om han kunde lyssna lite mer på Louise efter som vi är orolig för hennes rossel men det va tydligen ingen fara. Sedan va det sprut dags.... Först Wilgots tur.... om man nu kan kalla det tur.... Max fick sätta sej på en stol med Wilgot i knät, doktorn och sköterskan satt sej på varsin sida om honom och sedan stack dom våran lille kille i bägge låren samtidigt... oj, oj vad han blev ledsen men som tur va gick det fort över. Sedan va det min och Louise tur..... hon blev också fruktansvärt ledsen och det gick inte över lika lätt som för brollan.

När vi va färdiga på bvc åkte Max tillbaka till jobbet och jag vandrade hem och jag säger då det.... vem behöver gymkort då man kan dra tvillingvagn genom 3dm oplogad snö ?? Äntligen hemma orkade jag inte gå upp för alla trappor så vi stannade till för mat paus och blöjbyte hos barnens farmor. Vi va där tills jag skulle ut i ovädret igen, denna gång för att ta mej och barnen upp på sjukhuset. Wilgot skulle ju dit på ultraljud igen, Lena skulle möta mej där så jag fick ha någon med som kunde hjälpa till med Louise om hon blev grinig. Det blev hon inte utan sov hela tiden men Wilgot stackarn tyckte att det va nog med alla undersökningar för idag. Han blev riktigt förbannad där på britsen, men jag tycker att det är bra att han har humör.

Efter ultraljudet åkte Lena hem och jag tog bussen in till stan. Jag skulle ju gå förbi name it och kolla om jag hittade några byxor till kärlekarna.... de gjorde jag tyvärr icke. Däremot hittade jag min far på väg in på dressman.... han skulle också titta på byxor men blev så glad då han såg oss att han glömde bort det. Han hjälpte mej att dra vagnen till Anders och Matilda istället ;-)

Där va vi en liten stund, barnen åt och fick blöjorna bytta sedan gick jag mot bussen. Det va ju naturligtvis oplogat även då så jag slet som en oxe för att ta mej fram med vagnen någorlunda fort. Det kändes i både lår och armar....

Jag klev av i birsta för jag ville möta Max, han tyckte jag va tokig men sådan är ju jag och de får han stå ut med.... Vi väntade för länge på bussen och började fundera på att gå. Det va en jäkla tur att vi inte gjorde det för efter tre busstider som bussen skulle vara där, kom och gick utan att bussen kom, så kom den äntligen.....

Hemma blev det middag, mys och film..... Kärlekarna va lite griniga, vi tror att det gjorde ont efter sprutorna så dom fick alvedon och sedan somnade dom. Wilgot i allafall.... Louise ville inte sova utan tjurade på en bra stund. Nu ligger hon äntligen och snarkar i vagnen.

En helt vanlig underbar dag med kärlekarna

Oj vilken härligt mysig dag jag haft idag..... på förmiddagen va vi bara hemma och myste. Max kom hem på lunch vid 13 tiden och när han åkte igen tog vi bussen in till stan. Där gick vi förbi Lasse på facket och pratade lite sedan gick jag till min barnmorska Gunilla med ett kort på min lilla familj, oj vad glad hon blev. Gunilla är en underbar kvinna, hon har varit med i mitt liv länge nu och det va även hos henne som jag gick under min graviditet med Maja. Hon sa att det va så tomt utan mej och det värmde så. Vi har ju träffas minst en gång i månaden i nästan två år nu. Jag hoppas så innerligt att vi kommer att ha henne även nästa gång..... men det kommer ju att dröja nått år så man vet ju inte hur det blir. Sedan vandrade vi runt lite på stan, jag upptäckte att det va 70% rabatt på nameit.... jag hoppas att det även är det i morgon för då ska jag åka och titta om jag hittar byxor till våra små.

Imorgon ska vi på bvc för att väga och mäta, det är även vaccinations dags.... jag gruvar mej lite men det kommer nog att gå bra. Max jobbar men har rast i samma veva som vi ska dit så han följer med. Sedan ska jag på ultraljud med Wilgot, det sista. Det ska bli skönt att slippa alla undersökningar men jag är glad att det har blivit gjort. Nu vet vi ju verkligen att allt är som det ska med honom. Då kommer Lena att följa med för att ta hand om Louise medan jag är med Wilgot, det skulle troligtvis funka att åka ensam med dom men det skulle då bli liiiiiiiite jobbigt om Louise börjar skrika.... jag har ju fortfarande inte listat ut hur man delar sej till två.. haha

Nu är det dags att göra övriga familjen sällskap i sovrummet......

Lyxproblem !

Idag har skulle jag ha tränat med Lena men det blev inte så, ett litet lyxproblem dök nämligen upp.... jag hade ingen barnvakt. Ni kan aldrig tro vad lycklig jag är över det, förstår att det låter otroligt konstigt men jag älskar det. Under alla år som vi kämpat för att bli föräldrar har jag drömt om att behöva skaffa barnvakt. Jag har suttit mycket barnvakt både åt mina syskon och vänner.... och varje gång har jag tänkt att nästa gång är det jag som behöver hjälp... Men efter varje motgång och varje sorg har drömmen kommit allt längre bort. Nu har vi äntligen våra mirakel här, våra vackraste kärlekar och när jag för första gången ( jo jag har ju haft lite hjälp ibland då jag sprungit i tvättstugan men de har ju bara varit några minuter) sedan dom kom behöver barnvakt så går det inte..... det är ett lyxproblem för mej !!!

Lena va iväg och tränade i allafall och efter skulle hon komma hit. Klockan 13.30 ringde jag för att höra vart hon tog vägen och då visade det sej att hon satt nere hos svärmor. Jag berättade att jag skulle på affären och då erbjöd hon sej att köra mej dit. Jag gjorde oss i ordning och gick ner till henne. Min svärmor bor i samma trapp som oss fast längst ner. Wilgot och Louise fick då vara en liten stund hos sin farmor. Vi åkte bort till Ica och när jag skulle ta "blippen" såg jag att det va lika bra att åka hem igen... naturligtvis hade jag glömt visa-kortet.... det va inte mycket annat att göra en att åka hem, hämta kortet och åka tillbaka. TACK Lena för all hjälp !

När vi kom tillbaka så va kärlekarna så ledsna.... men det blev bra ganska fort igen då dom hörde att jag kommit igen. Jag tycker att det är svårt att lämna dom när jag vet hur ledsen dom kan bli. Nu har jag ju aldrig behövt lämna dom längre stunder med den dagen kommer ju att komma... och det känn jobbigt. Men det hade gått bra i allafall sa deras farmor men jag tror att hon tyckte det va skönt att vi kom. Hon hade sin granne där också så dom hade hjälps åt.

Vi tog med oss kärlekarna upp jag och Lena och myste tills det va dags för henne att åka hem och börja med middan. Jag la barnen och båda somnade men efter en stund vaknade Louise. Hov ville ha lite mammamys och somnade i min famn.... där låg hon tills Max kom hem och jag satt och bara njöt..... Nu ikväll har vi kollat klart på AVATAR och nu är det dags för mej och Wilgot att göra Max och Louise sällskap i sovrummet.... Jag hoppas att han inte vaknar då jag bär in honom....

En väldigt trevlig söndag !

Idag har vi haft en väldigt rolig och trevlig dag. På förmiddagen slöade hela familjen framför teven och tittade på skidor. Både på längden och utför.... hehe. Sedan fick jag för mej att göra en kladdkaka för Micke, Maria och Eira skulle ju komma. Eftersom Maria tycker så mycket om detta bakverk så hade jag ju en väldans press på mej. Jag tänkte slå på stort och göra en dubbel smet så den skulle bli väldigt kladdig och stor, naturligtvis så misslyckades jag totalt och blev tvungen att göra en till..... men den blev riktigt lyckad. Nu tyckte ju våra vänner även att den "misslyckade" kladdkakan blev bra så dom åt av bägge.

Jag fick paket av dom också, jag har en så jäkla tur som får det..... det beror nog på att jag är så jäkla bra eller att jag fyllt år.... vem vet... ;-)

Vi frågade dom en fråga som vi länge velat ställa..... och vi fick ett JA, fy sjutton va glad jag är nu. Det va länge sedan som jag va så nervös inför ett svar....

I morgon skulle jag ha tränat men det blir icke så.... ett litet lyxproblem har dykt upp, jag har ingen barnvakt. Det känns så underbart att inte kunna göra något jag vill pga. att vi har barn, vi är ju föräldrar nu.... och vi har två små underbara kärlekar. Så Lena får klara sej utan mej i morgon. Själv tänkte jag ta barnen på en lite längre promenad.

Sabrina ska kanske komma i morgon och knäppa lite kort på Wilgot och Louise, jag hoppas det för hon är jäkligt duktig. Om jag kommer ihåg så ska jag kika förbi henne på jobbet och fråga hur det blir.

Nu blir det lite myyyyys med Max..... ;-)

GodNatt !

Jag är så otroligt lycklig !

Ibland på dagarna kan tårarna börja rinna ner för mina kinder när jag tänker på hur otroligt lyckat lottat jag är. Hur kan det komma sej att just jag har fått ett så underbart liv..... När Maja dog trodde jag aldrig att jag skulle få känna riktig glädje igen. Att jag skulle vara glad och kanske till och med skratta, det förstod jag skulle ske men aldrig att jag skulle känna så här. Nu känner jag mej stark då jag tänker på Maja. Hon lärde mej så mycket under den korta tid hon fanns här hos oss.... Oj vad jag längtar tills jag kan berätta för Wilgot och Louise om deras storasyster. Jag kan sitta och titta på Wilgot och Louise hur länge som helst och fascineras över hur några så små kan betyda allt. Vad gjorde jag innan dom kom, hur kunde jag leva och vara lycklig utan dom ?

Kärleken till Max har blivit större nu sedan vi blev föräldrar.... jag trodde aldrig att jag skulle kunna älska honom mer en jag gjorde, men det gör jag. Jag ler inombords varje gång jag ser eller hör andra säga att han är lik någon av våra barn. Tänk att vi skulle få uppleva detta, tänk att vi skulle få se likheten mellan oss och våra barn. Max är min bästa vän, det finns ingen som förstår mej så som han gör. Vi behöver inte prata med varandra för att förstå, ibland räcker det bara med en blick.... eller känsla. TACK min underbara för allt !

Idag har vi haft en riktig slappar dag. Vi borde ha städat för Micke och Maria kommer i morgon. Men vem vill städa när man kan sitta och lyssna på Wilgots "prat" eller titta på Louise när hon ler med hela ansiktet.... På eftermiddagen gick vi i allafall ner till barnens farmor, faster Eva var också där. Dom höll på att fixa matlådor och hade lagat hur mycket olika maträtter som helst ;-)

Vi pratade, jag knäppte lite kort och kärlekarna åt. Max fick en väldigt fin jacka som blivit för liten åt Jakob... eller så va det han som blivit för stor för jackan....

Sedan tog vi bussen till Ica, handlade lite och tog sedan den dagliga promenaden tillbaka hem igen. Det känns så bra att vara ute och gå men jag känner att jag behöver någe mera, funderar starkt på att börja med spining igen...

När vi kom hem började vi att titta på AVATAR. En film som jag lånat av Matilda och Anders. Tyvärr så somnade Max och jag vill inte titta ensam så det blir till att titta klart i morgon.

Filmen verkar väldigt bra i allafall.....

Nu är det nog lika bra att försöka somna....... jag måste ju upp tidigt i morgon för att städa. Vi ska ju få besök.....

Tre månader !!!!!!

Nu i natt är det tre månader sedan jag vankade runt på förlossningen. Varken jag eller Max trodde att det skulle komma några barn så vi var beredd på att få åka hem. Vi hade tid för igångsättning den 26 Oktober och var rätt säker på att så skulle det bli.....

Idag (eller igår eftersom klockan är efter 24.00) har det varit en väldigt bra dag. Wilgot och Louise har varit så underbart snäll hela dagen. Jag tror att vi alla tre va slut efter gårdagen... hehe. Vi tog det lugnt hela dagen och vid 19 tiden tog vi bussen till Ica, därifrån gick vi till IKEA där jag köpte lite doftljus. Efter det gick vi bort till poståkeriet och hämtade upp Max och gick sedan tillbaka till Ica för att handla. På vägen dit stannade vi till på MAX och åt, Louise satt uppe med oss och verkade väldigt intresserad av vad jag stoppade in i mun. När jag tuggade gjorde hon likadant, go pluttan våran. Sedan tog vi bussen hem.

Jag har fått ett glatt besked idag. En väldigt speciell vän har blivit beviljad snitt..... är så jäkla glad för hennes skull. Hon hade varit till samma läkare som jag gick till under min graviditet.

Även om jag har lite svårt att förstå hur man frivilligt vill snittas när det är så underbart att föda vaginalt. Om du min vän läser detta så förstår jag absolut varför du väljer att ha ett planerat snitt, jag menar nu andra som väljer snitt, med första barnet....

Nu ska jag hänga tvätt och sedan försöka somna.....

GodNatt

Ibland skulle jag vilja kunna dela på mej....

..... eller möjligen ha ett par extra armar att plocka fram vid behov. Jag tror att barnen tävlat idag om vem som skulle få mest uppmärksamhet, och båda vann. Jag tänkte ju hinna med att diska undan lite innan pappa kom... ja, ja... lite disk har ingen dött av.

Klockan 16.00 kom pappa hit, vi började eftermiddagen med att äta varsin sallad på pizzeria Titanic. Det va väldigt gott och otroligt mycket, en sallad skulle ju räcka till två. Sedan tog vi en promenad i området. Pappa fick dra vagnen för första gången och han va så stolt. Jag gick med Apris som nog tyckte att det va en konstig sak husse drog runt på......

När vi kommit in kom Theodor hit, han va på kurs här i Sundsvall och passade då på att kika in. Vi pratade lite strunt medan han matade Wilgot och pappa matade Louise. Jag visade artikeln som va i ST och vi tittade även på bildspelet som han inte sett. Det va tråkigt att inte Max va hemma nu då han var här men innan han gick så lovade han att ta med sej sambon och komma hit på middag något framöver. Han tyckte även att vi kunde ta och åka upp till dom och hälsa på. Dom bor ju i hus nu så plats finns det och det skulle vara riktigt kul att se hur dom har det.

Pappa va kvar ända tills jag skulle åka och möta Max och medan vi väntade på att han skulle sluta tittade vi på kort, och kikade lite på facebook. Han ville ha lite hjälp och jag försökte hjälpa så mycket jag kunde.

När Max slutat tog jag bussen till Ica där jag sprang in och handlade lite, sedan gick jag till poståkeriet för att hämta Max. Klantig som jag är så gick jag den längsta vägen dit.... men då har jag ju fått min dagliga promenad två gånger idag. Det va först meningen att han skulle komma och möta oss men en arbetskamrat till honom ville titta på Wilgot och Louise. Han va väldigt trevlig och vi fick reda på att han blivit pappa för fem veckor sedan. Vi snackade lite om förlossning, nattvanor, bröstmjölk, ersättning och hur glad man blir då barnen bajsar ordentligt.... haha... ja det märks att vi blivit föräldrar nu...

På vägen till bussen gick vi in på coop för att vänta och då passade jag på att köpa bananer och tvättlappar. Coop har mycket mjukare tvättlappar en ica så vi brukar försöka att köpa dom där.

Nu är det snart dags att krypa in under täcket.... i morgon ska jag på komvux.....

Ont, ont ont......

Blev ingen träning idag, mina lår sa ifrån.... eller sa och sa, det gjorde dom ju naturligtvis inte men om jag känner mina lår rätt så skulle dom ha gjort det om dom kunnat. Lena kom hit i stället och vi tog en liten promenad ut till Maja och mamma för att tända ljus. Vi tog bussen över bron in till Vi och därifrån gick vi till Ica där vi köpte två bananer och två ljus. Sedan traskade vi i väg till kyrkan. När vi sedan kom tillbaka hit hem satte vi oss i köket och drack lite the.

Pappa skulle ha kommit idag men när jag ringde så bestämde vi att han kommer i morgon i stället. Det va ett tag sedan han va här nu så det ska bli riktigt trevligt. Han blev lite besviken då det inte blev någon träning idag för då skulle han ha varit barnvakt för första gången..... men det kommer säkerligen komma fler tillfällen.

Max har ju jobbat hela jäkla dagen i dag och det blir samma tid i morgon.... skönt att han får jobba så mycket som han gör. Även om både jag och barnen saknar honom enormt då han är borta. Jag skulle så gärna vilja följa med på en långkörning någon gång men samtidigt vill jag inte "lämna bort" barnen så många timmar ännu. Jag skulle ju inte kunna glädjas under turen utan bara sakna ihjäl mej efter våra två kärlekar... ;-)

Nu sover våra mirakel i sina sängar och jag och Max sitter vid varsina datorer...... men jag ska försöka lura med mej honom till sängen nu för lite mys......

Försäkringskassan.....

I dag har Max jobbat och han började klockan 5.30. När han cyklade till jobbet låg vi andra i familjen kvar i våra sängar. Barnen sov och jag kunde inte ta mej upp... fy fasen va ont jag hade i låren. Det va länge sedan jag hade en sådan rejäl träningsverk, riktigt skönt faktiskt nu känns det att man gjort någe vettigt.

Vid 14 tiden får jag nog på att bara vara inne så jag och barnen beger oss in till stan. Max kom hem på sin andra lunch för dagen och hjälper mej att bära ett barn ner för trappen. Det känns i låren att bära barn + vagnliggdel ner för trappen så jag är glad att bara behöva bära en....

När vi kom in till stan hoppade vi av lite tidigare en navet för att kika in till Lasse på facket men då vi kom dit såg jag inte bilen hans så det sket sej.... Jag funderade på vad vi skulle hitta på i en timme, klockan va 15.00 och efter 16.00 hade jag tänkt att titta in till Anders och Matilda. Då fick jag den briljanta iden att gå bort till försäkringskassan. Jag har ju strulat till det så att mina föräldrapengar inte kommer fören den 26 Februari...... Men där på FK träffade jag en underbar människa som hjälpte mej med allt strul så nu kommer jag att få pengarna på måndag i stället.

Med ett stort leende på läpparna vandrade jag sedan hem till familjen Åsberg/Morin.

Nu sitter jag och mina onda lår här i soffan och gruvar oss liiiiiiiiite för morgondagen. Jag tar mej knappt upp från toan men i morgon blir det träning igen..... ett nytt body pump pass väntar på oss.....

Nu jäklar.....

Idag har jag varit på Helex med Lena....

det va ett body pump pass hon lurat med mej på.

Det va roligt men ibland hängde jag inte riktigt med i alla rörelser,

det gick så fort. Jag tror att mina armar tycker om att jag börjat

med detta.... jag har ju absolut ingen ork och när vi skulle göra

armhävningar klarade jag en kanske två men sedan tog det slut.

Lena däremot klarade säker tio stycken på raken..... hon kan hon.

Om Max inte jobbar ska jag dit igen på Onsdag,

tänkte försöka gå två gånger i veckan.

När vi va klara där åkte Lena hem och jag liftade till Anders

och Matilda. Där snackade vi massa skit och drack the....

eller jag drack the och dom drack sitt kaffe.

När jag sedan kom hem till familjen satt det en liten kille i köket

och väntade.... oj, oj vad glad han blev då han såg mej.

Vilken otrolig lycka det är att få komma hem till en familj

som har saknat mej.

Louise sov men vaknade då hon hörde min röst.

Hela familjen satt sedan och myste i soffan. Max satt med Louise i knät och lät så där konstigt som bara han kan....

och då skrattade hon, så där riktigt.

Både jag och Max tittade på varandra och tårarna rann...

Louise skrattade och vi grät.

Nu ska vi äta för att lite senare ta den dagliga promenaden.... ;-)

Resan fram till det positiva testet !!!!!

Maja var otroligt efterlängtad..... vi hade kämpat länge när jag äntligen blev gravid med henne.

Den 1 Januari 2008 började jag med sprayen... den som gör att kroppen hamnar som i klimakteriet. Efter någon vecka började jag med sprutorna som gör att flera ägg mognar samtidigt.

Den 8 Februari åkte vi äntligen ner till Uppsala för att "plocka ut"

vårt lilla pyre. Äggplocket gick som det brukade väldigt bra

men gjorde otroligt ont. Den dagen startade Majas liv.....

ett liv som kom att förändra vårt liv för alltid....

Onsdagen den 13 Februari åkte vi ner till Uppsala igen.

Då hade vi med oss våra vänner Micke och Maria.

Maria var också gravid då... jag tror att hon va i vecka 12.

När vi kom in på Carl von Linnè fick vi tränga in oss i ett litet rum.

Det är nog inte sååå vanligt med fyra vuxna för ett äggåterförande.....

Jag fick ta på mej ett par vackra operationsstrumpor för att sedan

traska in i ett annat rum med Max. Där inne pratar vi lite med

läkaren, jag får tala om vilket personnummer jag har och å hejar

vi på tjejen som har tagit hand om vårat pyre. Innan jag får tillbaka

mitt ägg så får vi se det på en datorskärm.... väldigt förstorat.

Vi tar några bilder och sedan lägger jag mej i gynstolen.

Efter några minuter är allt klart och vi går ut till Micke och Maria.

När jag bytt om igen till mina kläder så äter vi alla lite ost med kex

och dricker cider. Jag får en lapp med mej där det bla. står

vilket datum som jag ska göra ett graviditetstest.

När besöket på Carl von Linnè var över så åkte vi ner på stan för att äta kebab.... det hade vi gjort då vi följde med Micke och Maria på deras äggåterförande och det visade ju sej vara väldigt lyckat......

Efter en bra och rolig dag begav vi oss mot Sundsvall igen !

Torsdag den 21 Februari blev nyfikenheten så stor att jag inte kunde hålla mej längre.... ett tjuvtest gick inte att undvara...

Max fick skynda sej iväg för att köpa testet och jag irrar runt

här hemma. Jag kissar i en burk, doppar testet och väntar.....

När det sedan är dags att se resultatet vågar jag inte titta,

jag är så rädd att det ska vara negativt. Max tittar men

eftersom han är lika nervös så tittar han på fel streck och tror

därför att svaret inte är som vi vill. Då kan jag inte hålla mej

utan kollar jag med och ser ett stort och fint plus...

testet va så positivt det bara går.

Lyckan blev stor då vi förstod att det växte ett litet liv i min mage !!

Maja !

Jag tänker börja blogga lite om mej och min lilla familj.

Det kommer förhoppningsvis bli mycket roligt om våra två små kärlekar Wilgot och Louise. Men innan jag börjar skriva om

vardagen vill jag berätta lite om våran förstfödda dotter Maja.

Jag kommer troligtvis också skriva lite om året efter hon dog och graviditeten samt förlossningen med hennes syskon.

1 Oktober 2008 föddes våran lilla ängel.

Måndag den 29 September va det dags för föräldrautbildning igen

och denna gång skulle papporna och mammorna sitta i olika grupper.

Max va ju mitt upp i sin långtradarutbildning och hade därför inte varit med tidigare. Vi skulle vara där 16.00 och jag skulle hämta honom i Timrå innan. Jag förstod att han va hungrig och vi skulle ju inte hinna äta någon middag så jag åkte på ica och köpte bröd, tomater och skinka. Sedan skyndade jag mej hem, fixade mackorna och for iväg för att hämta Max. Jag hade tidigare under dagen varit hos Anne och jag kände på mej att det inte va som det skulle med våran lilla kärlek men visste inte då att det värsta som kunnat hända hade hänt.

I bilen in till stan berättade jag för Max om min oro... bebisen hade inte rört sej på hela dagen. Vi bestämde oss för att be min barnmorska att lyssna efter hjärtljuden efter föräldrautbildningen. Det va hon som höll i det hela.

Mammorna fick gå in i ett rum med massa "sackosäckar" på golvet. Vi fick sätta oss i varsin för att kunna slappna av då vi lyssnade på ett avslappningsband inför förlossningen. Jag kunde inte slappna av utan försökte hela tiden få respons från det lilla livet i min mage. En av de andra mammorna såg min oro och kom fram till mej... hon kände på magen och sa att hon tyckte sej känna rörelser.....

men jag visste nog redan då att det inte va som det skulle.

Klockan 18.00 va det slut och vi skulle få lyssna på bebisen..... trodde vi. Bm försökte hitta några hjärtljud med gjorde det inte.... Hon sa åt oss att genast åka upp på förlossningen för att få en

bättre undersökning.

När vi stod i hissen på Mvc sa jag till Max att bebisen va död....

men han ville inte sluta hoppas.

Jag förstod.... jag hade ju inte känt några rörelser på hela dagen

hur mycket jag en buttade på magen....

När vi kommer in på förlossningen så möter personalen oss vid dörren, vi blir tilldelad ett förlossningsrum och jag får lägga mej i sängen. Redan då rinner tårarna.... En bm försöker hitta några hjärtljud med tratt men det funkar inte. Då kommer dom in med en ctg- apparat och kopplar upp mej men även då är det alldeles tyst....

Läkaren kommer in för att göra ett ultraljud.... hon tittar och tittar.

Max håller mej i handen och gråter så han skakar.

Efter en liten stund kommer det ytterligare en läkare för att titta....

Då börjar jag bli väldigt otålig för jag vet ju att vårat barn inte lever, vad finns det mer att titta på.

Jag säger att jag inte orkar mer utan måste få resa mej.....

Max och jag ställer oss brevid sängen och håller om varandra.....

men efter en stund blir vi tvungna att släppa taget. Nu ska jag in

i ett annat rum med bättre ultraljud så att läkaren kan kolla igen.

Jag lägger mej på britsen och drar upp min tröja.... det hade jag ju gjort så många gånger förr men då fylld av lycka.... nu va allt bara svart...

Vi skulle bli kvar på förlossningen men kände att vi va tvugna att komma ut.... bort från sjukhuset men inte hem.

Hur skulle vi någonsin kunna komma hem igen....

Jag tror att det va Lena som jag ringde till först.... vi skulle ju träffas dagen efter. Kommer inte ihåg vad jag sa eller hur länge vi pratade.... Sedan åkte vi hem till våra vänner Anders och Matilda. När vi kom in så möttes vi i hallen av deras yngste son som sa " va synd att bebisen är död". Det kändes hårt men samtidigt skönt att höra ordet död.... ingen annan hade ju nämnt det utan bara att det inte fanns någon hjärtaktivitet....

När vi är hos dom ringer jag till min far men kommer tyvärr inte fram han är i stugan och just denna dag så har han fel på telefonen... då ringer jag min bror Lasse, jag berättar vad som hänt och ber honom försöka få tag på pappa. Vi sitter i köket och pratar.... efter en stund känner jag att det är dags att åka tillbaka men innan vill jag hem.... hem för att hämta kläder till vårat barn.

Det kändes så tungt att gå upp för trappen... jag visste ju att det va sista gången som vi tre skulle göra det.... Väl inne skyndade vi oss att plocka ihop lite nödvändiga saker och kläder till barnet för att sedan sätta oss i bilen igen. Vi hade pratat mycket om just den resan..... resan upp till förlossningen... men det skulle ju vara lycka

och glada förväntningar på vägen upp, inte sorg och förtvivlan....

På morgonen den 1 Oktober föddes en otroligt vacker liten tjej som fick namnet Maja. Hon vägde 2600g och va 49cm lång, helt perfekt med mycket svart hår. Det va navelsträngen som tog hennes liv..... den hade hon hårt lindad runt halsen.

Oj, oj vilken otrolig kärlek och stolthet jag kände.... det går inte att beskriva med ord hur mycket jag älskar denna lilla ängel.

På eftermiddan samma dag som Maja föddes kom familjen och vänner för att se henne. Alla tyckte att hon va så vacker....

Vi fick vara kvar på förlossningen i en vecka....

All personal va helt underbara, ibland kunde dom sitta med oss och bara prata.... ibland va vi bara tyst men det fanns alltid någon där.

Utan all hjälp vi fick i början av denna sorg vet jag inte hur det

hade gått...

Begravningen !!!!

Den 17 oktober va det dags för Majas begravning. Oj vad vi

hade gruvat oss för denna dag men samtidigt längtat....

Nu skulle ju Maja äntligen få komma en bit till på sin korta resa.

Vi hade planerat allt precis som vi ville ha det. Allt skulle vara

perfekt och så blev det. Det jobbigaste va då vi skulle hämta Maja uppe på sjukhuset. När vi kom till bisättningen fick vi sätta oss i ett litet rum för att vänta på prästen. Han kom och vi ptatade lite om vad som hade hänt och vad som skulle ske. Sedan gick han och hämtade den lilla, lilla vita kistan.....

Det var Max som tog emot den och vi gick ut till bilen.

Allt va så fint men ändå så otroligt fel.

Maja skulle ju inte ligga i en kista baksätet då vi åkte från sjukhuset, utan sitta i sin bilbarnstol som hon fått ärva av

sin lilla kusin Wilma. Jag hade längtat så till den dagen då den äntligen skulle komma till användning.

Resan till kapellet gick bra men när vi nästan kom till alnöbron så ville vi bara svänga av och åka hem. Det va ju så det skulle vara.... hela min lilla familj va ju i bilen. När vi kom fram till kapellet kom vaktmästaren och visade vart vi skulle ställa kistan. Då var det 1 timma kvar innan det skulle börja så jag och Max satte oss ner och tänkte.... tänkte på hur allt kunde gå så jävla fel. Varför skulle vi bli tvungna att överleva vårat barn.... våran älskade lilla Maja.

Vi knäppte några kort, tände 2st ljus

och väntade på att de andra skulle komma.

Begravningen va så fin.... hur man nu kan tycka det då ens barn ligger i kistan. Prästen sa så mycket fint om Maja även fast hennes lilla liv blev så kort. 2st låtar spelades.... "Är du en fågel" av Robert Holmqvist och "Du finns inom mej" från tarzan filmen.

När vi skulle gå fram till kistan för att säga hejdå och ge Maja blommorna kände jag mej så stark. Det va jobbigt men just då kände jag bara en sådan otrolig stolthet att vi äntligen fått en så vacker liten dotter.

När allt va klart åkte alla hem till oss för att fika och umgås.

Majas morfar hade fixat tårtor och "moster" Anna-Karin

hade bakat en god kaka. Jag hade skrivit MAJA med vitt

och rosa på hjärtformade pepparkakor.

Det kändes så bra att alla va här för Majas skull.....

vi pratade om hur otroligt efterlängtad och saknad hon var

och fortfarande är.

"Hur ska det gå?"

Hur ska vi kunna komma tillbaka till ett "normalt" liv utan henne ??

Maja var så liten men tomheten efter henne så väldigt stor.

Efter några timmar gick alla utom Majas fastrar Eva och Lena hem.

Vi satte oss i soffan, tittade på kort och pratade.

När jag och Max sedan blev ensamma pustade vi ut.....

Vi hade överlevt dagen....