söndag 31 januari 2010

Kalas söndag !!!!!

Idag har vi varit på kalas, ett 20års och ett 11års..... eller på Lucas kalas tittade vi ju bara in en snabbis och lämnade hans present sedan fick vi skynda oss till bussen för att hinna till Carro.
Där va det riktigt trevligt och Lena hade gjort en så otroligt god tårta. Mattias, Kim, Jessica, Klara, Mats, Jakob, Mona (barnens farmor), Max, Kärlekarna, Kjell, Sirkka och Poker va där. Jag hoppas att jag inte missat någon.... tyvärr jobbade Eva så henne saknade vi.

Nu ska jag sova så jag orkar ta hand om kärlekarna i morgon.... Max börjar 05.00 han och har jag otur blir det som i morse.... väldigt ledsen Wilgot.... Men det brukar ju funka bra för det mesta så jag hoppas på det!

GOD NATT och KRAMAR på er alla !!!!!!!

lördag 30 januari 2010

Tack Anne och Kenneth.....

... för en mysig dag med god mat och trevligt sällskap. Det va kul att titta på alla era kort från Thailand också, man blev ju riktigt sugen på följa med er nästa gång... ;-)

Vi tog bussen ut till Nolby idag, struligt blev det då vi missade en buss hemma och sedan när vi kom in till navet så missade vi bussen vi skulle byta till där. Kallt som satan va det så vi gick in och väntade i vänthallen. Oj, oj vad mycket knepigt folk det satt där, jag släppte inte vagnen ens för att klia mej på näsan..... va så rädd att någon skulle få förs sej dra iväg med den... ;-)
Jag är knäpp jag vet det......

Imorgon blir det till att bege oss ut till Mjösund. Kusin Caroline har fyllt 20 så vi ska dit för att fira henne i efterskott. Nu sitter jag här och funderar på vad fasen vi ska köpa.... vad vill en 20åring ha?Något kommer vi nog på men nu känns det som om pengar är lättast.... men absolut tråkigast. Om vi har tur så är även Sirkka där, Lenas svärmor, det va hon som va ansvarig uska under förlossningen med våra kärlekar.
Innan vi ska dit så ska vi till familjen Morin/Åsberg för att fira deras 11åring..... och vad ska vi hitta på till honom då? Hans bror fick pengar då han fyllde år så där blir det nog så....

Nu blir det till att inta sängläge så man orkar med allt firande i morgon.....




fredag 29 januari 2010

Fredags mys.... ;-)

I dag har Max jobbat igen.... han va ju hemma igår för han kände sej dålig. Med som tur va så kände han sej pigg i morse. Jag skulle ha städat och diskat men det orkade jag inte utan jag har bara suttit vid datorn och teven hela dagen, i allafall mellan gångerna som jag underhållit våra barn. Det är kul nu när man märker att dom vill vara med det räcker inte med att sätta dom vid bebygymmet eller framför teven utan nu måste morsan underhålla dom för att allt ska vara bra.
Kul, kul men lite jobbigt i bland...... haha

Nu ikväll har det varit svårt för våra kärlekar att somna... både jag och Max tycker att det blivit svårare nu efter att dom fick sina sprutor. Nu klockan 01.28 har dom äntligen somnat, Wilgot hänger i taket och Louise ligger i den lånande vagnen. Tyvärr måste jag snart böka med Wilgot för han är helt på klädd för en tur ute i vagnen.... men nu somnade han ju innan vi kom ut.

Jag måste berätta en otroligt glad nyhet.. ;-)
Det ringde en läkare idag som talade om att allt är bra med Wilgot. Han behöver inte göra någe mera röntgen eller ultraljud.... så jäkla härligt !!!!!

I morgon ska vi till våra vänner Anne och Kenneth, det va ett tag sedan vi va där nu så det ska bli riktigt kul. Om jag kommer ihåg så ska jag ta med mej lite bilder som Anne ska få hjälpa mej med att fixa till. Hon är väldigt duktig på det, jag har bla. en bild på facebook som hon tagit på mej och Max som hon grejat lite med. Innan vi beger oss dit ska vi titta på slalom och hålla vara tummar för Anja.

Nu sover ju alla i familjen utom jag.... VARFÖR sitter jag då här ????

torsdag 28 januari 2010

Snö, snö, snö.... och snö....

Oj vad det har snöat, tror att det kommit minst 40cm nu på två dagar..... otroligt mysigt tycker jag. Nu äntligen börjar ju vintrarna bli som när man va liten. Jag fattar inte varför så många klagar, visst jag kan ju första att man blir less på all snö när man för andra gången samma dag måste ut och skotta men jag tror inte att vi skulle uppskatta sommaren lika mycket om vi inte va med om detta härliga vinterväder. Trafiken förstår jag mej inte heller på..... varför, varför måste det ske massa olyckor bara för att det snöar?? Vi som bor här oppe i norrland bör ju vara van snöoväder tycker jag det brukar ju faktiskt snöa varje år.... mer eller mindre. Vissa olyckor går ju tyvärr inte att undvika men jag tror att dom flesta som skett idag inte hade behövt hända med lite sunt förnuft...

Jag och familjen tog oss en liten tur i till stan idag... Max va tvungen att uträtta några ärenden. Vi va bla. på banken där kärlekarna fick äta sin middag. Vi hade med oss varm mat i termos... Max knäppte kort på oss som jag gärna hade lagt upp här men tyvärr vet jag inte hur man gör.
När vi åkte hem hoppade jag av vid Ica medan övriga i familjen fortsatte hem.

Nu ikväll har vi bara myst.... så underbart att äntligen få ha en liten familj !!!!!!

Jag ÄLSKAR er så otroligt mycket "Maja, Wilgot, Louise och Max"


onsdag 27 januari 2010

4 stick... 2 på samma gång...

Idag har det varit en jobbig dag.... först så skulle kärlekarna få sina första sprutor. Max jobbade men som tur va så hade han en liten rast då vi skulle på bvc. Han tog lasbilen dit och det va meningen att jag skulle gå med barnen, så blev det inte.... va ju så jäkla mycket snö på vägarna att det tog en evighet att gå ner till parkeringen. Jag hade tur och kom till busshållplat630sen just som den skulle ge sej iväg. När jag kom fram va Max redan där och vi gick in, tog upp W och L, satte oss i väntrummet och väntade...... ja vad brukar man annars göra i ett väntrum.... ??

När vi kom in till barnsköterskan va det även en doktor där, vi fick klä av kärlekarna in på bara mässingen för det skulle ju vägas och mätas. Louise väger nu 5100g och är 61,5cm lång, Wilgot han väger 6305 och är 62,6cm lång. Det är inte klokt va dom växer.... så underbart och härligt. När allt va mätt och vägt så va det dags för läkar- undersökningen. Han böjde, bände och lyssnade på lungorna. Allt va som det skulle med båda, jag frågade om han kunde lyssna lite mer på Louise efter som vi är orolig för hennes rossel men det va tydligen ingen fara. Sedan va det sprut dags.... Först Wilgots tur.... om man nu kan kalla det tur.... Max fick sätta sej på en stol med Wilgot i knät, doktorn och sköterskan satt sej på varsin sida om honom och sedan stack dom våran lille kille i bägge låren samtidigt... oj, oj vad han blev ledsen men som tur va gick det fort över. Sedan va det min och Louise tur..... hon blev också fruktansvärt ledsen och det gick inte över lika lätt som för brollan.

När vi va färdiga på bvc åkte Max tillbaka till jobbet och jag vandrade hem och jag säger då det.... vem behöver gymkort då man kan dra tvillingvagn genom 3dm oplogad snö ?? Äntligen hemma orkade jag inte gå upp för alla trappor så vi stannade till för mat paus och blöjbyte hos barnens farmor. Vi va där tills jag skulle ut i ovädret igen, denna gång för att ta mej och barnen upp på sjukhuset. Wilgot skulle ju dit på ultraljud igen, Lena skulle möta mej där så jag fick ha någon med som kunde hjälpa till med Louise om hon blev grinig. Det blev hon inte utan sov hela tiden men Wilgot stackarn tyckte att det va nog med alla undersökningar för idag. Han blev riktigt förbannad där på britsen, men jag tycker att det är bra att han har humör.

Efter ultraljudet åkte Lena hem och jag tog bussen in till stan. Jag skulle ju gå förbi name it och kolla om jag hittade några byxor till kärlekarna.... de gjorde jag tyvärr icke. Däremot hittade jag min far på väg in på dressman.... han skulle också titta på byxor men blev så glad då han såg oss att han glömde bort det. Han hjälpte mej att dra vagnen till Anders och Matilda istället ;-)
Där va vi en liten stund, barnen åt och fick blöjorna bytta sedan gick jag mot bussen. Det va ju naturligtvis oplogat även då så jag slet som en oxe för att ta mej fram med vagnen någorlunda fort. Det kändes i både lår och armar....

Jag klev av i birsta för jag ville möta Max, han tyckte jag va tokig men sådan är ju jag och de får han stå ut med.... Vi väntade för länge på bussen och började fundera på att gå. Det va en jäkla tur att vi inte gjorde det för efter tre busstider som bussen skulle vara där, kom och gick utan att bussen kom, så kom den äntligen.....

Hemma blev det middag, mys och film..... Kärlekarna va lite griniga, vi tror att det gjorde ont efter sprutorna så dom fick alvedon och sedan somnade dom. Wilgot i allafall.... Louise ville inte sova utan tjurade på en bra stund. Nu ligger hon äntligen och snarkar i vagnen.

tisdag 26 januari 2010

En helt vanlig underbar dag med kärlekarna

Oj vilken härligt mysig dag jag haft idag..... på förmiddagen va vi bara hemma och myste. Max kom hem på lunch vid 13 tiden och när han åkte igen tog vi bussen in till stan. Där gick vi förbi Lasse på facket och pratade lite sedan gick jag till min barnmorska Gunilla med ett kort på min lilla familj, oj vad glad hon blev. Gunilla är en underbar kvinna, hon har varit med i mitt liv länge nu och det va även hos henne som jag gick under min graviditet med Maja. Hon sa att det va så tomt utan mej och det värmde så. Vi har ju träffas minst en gång i månaden i nästan två år nu. Jag hoppas så innerligt att vi kommer att ha henne även nästa gång..... men det kommer ju att dröja nått år så man vet ju inte hur det blir. Sedan vandrade vi runt lite på stan, jag upptäckte att det va 70% rabatt på nameit.... jag hoppas att det även är det i morgon för då ska jag åka och titta om jag hittar byxor till våra små.

Imorgon ska vi på bvc för att väga och mäta, det är även vaccinations dags.... jag gruvar mej lite men det kommer nog att gå bra. Max jobbar men har rast i samma veva som vi ska dit så han följer med. Sedan ska jag på ultraljud med Wilgot, det sista. Det ska bli skönt att slippa alla undersökningar men jag är glad att det har blivit gjort. Nu vet vi ju verkligen att allt är som det ska med honom. Då kommer Lena att följa med för att ta hand om Louise medan jag är med Wilgot, det skulle troligtvis funka att åka ensam med dom men det skulle då bli liiiiiiiite jobbigt om Louise börjar skrika.... jag har ju fortfarande inte listat ut hur man delar sej till två.. haha

Nu är det dags att göra övriga familjen sällskap i sovrummet......


måndag 25 januari 2010

Lyxproblem !

Idag har skulle jag ha tränat med Lena men det blev inte så, ett litet lyxproblem dök nämligen upp.... jag hade ingen barnvakt. Ni kan aldrig tro vad lycklig jag är över det, förstår att det låter otroligt konstigt men jag älskar det. Under alla år som vi kämpat för att bli föräldrar har jag drömt om att behöva skaffa barnvakt. Jag har suttit mycket barnvakt både åt mina syskon och vänner.... och varje gång har jag tänkt att nästa gång är det jag som behöver hjälp... Men efter varje motgång och varje sorg har drömmen kommit allt längre bort. Nu har vi äntligen våra mirakel här, våra vackraste kärlekar och när jag för första gången ( jo jag har ju haft lite hjälp ibland då jag sprungit i tvättstugan men de har ju bara varit några minuter) sedan dom kom behöver barnvakt så går det inte..... det är ett lyxproblem för mej !!!

Lena va iväg och tränade i allafall och efter skulle hon komma hit. Klockan 13.30 ringde jag för att höra vart hon tog vägen och då visade det sej att hon satt nere hos svärmor. Jag berättade att jag skulle på affären och då erbjöd hon sej att köra mej dit. Jag gjorde oss i ordning och gick ner till henne. Min svärmor bor i samma trapp som oss fast längst ner. Wilgot och Louise fick då vara en liten stund hos sin farmor. Vi åkte bort till Ica och när jag skulle ta "blippen" såg jag att det va lika bra att åka hem igen... naturligtvis hade jag glömt visa-kortet.... det va inte mycket annat att göra en att åka hem, hämta kortet och åka tillbaka. TACK Lena för all hjälp !

När vi kom tillbaka så va kärlekarna så ledsna.... men det blev bra ganska fort igen då dom hörde att jag kommit igen. Jag tycker att det är svårt att lämna dom när jag vet hur ledsen dom kan bli. Nu har jag ju aldrig behövt lämna dom längre stunder med den dagen kommer ju att komma... och det känn jobbigt. Men det hade gått bra i allafall sa deras farmor men jag tror att hon tyckte det va skönt att vi kom. Hon hade sin granne där också så dom hade hjälps åt.

Vi tog med oss kärlekarna upp jag och Lena och myste tills det va dags för henne att åka hem och börja med middan. Jag la barnen och båda somnade men efter en stund vaknade Louise. Hov ville ha lite mammamys och somnade i min famn.... där låg hon tills Max kom hem och jag satt och bara njöt..... Nu ikväll har vi kollat klart på AVATAR och nu är det dags för mej och Wilgot att göra Max och Louise sällskap i sovrummet.... Jag hoppas att han inte vaknar då jag bär in honom....

söndag 24 januari 2010

En väldigt trevlig söndag !

Idag har vi haft en väldigt rolig och trevlig dag. På förmiddagen slöade hela familjen framför teven och tittade på skidor. Både på längden och utför.... hehe. Sedan fick jag för mej att göra en kladdkaka för Micke, Maria och Eira skulle ju komma. Eftersom Maria tycker så mycket om detta bakverk så hade jag ju en väldans press på mej. Jag tänkte slå på stort och göra en dubbel smet så den skulle bli väldigt kladdig och stor, naturligtvis så misslyckades jag totalt och blev tvungen att göra en till..... men den blev riktigt lyckad. Nu tyckte ju våra vänner även att den "misslyckade" kladdkakan blev bra så dom åt av bägge.

Jag fick paket av dom också, jag har en så jäkla tur som får det..... det beror nog på att jag är så jäkla bra eller att jag fyllt år.... vem vet... ;-)
Vi frågade dom en fråga som vi länge velat ställa..... och vi fick ett JA, fy sjutton va glad jag är nu. Det va länge sedan som jag va så nervös inför ett svar....

I morgon skulle jag ha tränat men det blir icke så.... ett litet lyxproblem har dykt upp, jag har ingen barnvakt. Det känns så underbart att inte kunna göra något jag vill pga. att vi har barn, vi är ju föräldrar nu.... och vi har två små underbara kärlekar. Så Lena får klara sej utan mej i morgon. Själv tänkte jag ta barnen på en lite längre promenad.
Sabrina ska kanske komma i morgon och knäppa lite kort på Wilgot och Louise, jag hoppas det för hon är jäkligt duktig. Om jag kommer ihåg så ska jag kika förbi henne på jobbet och fråga hur det blir.

Nu blir det lite myyyyys med Max..... ;-)
GodNatt !

lördag 23 januari 2010

Jag är så otroligt lycklig !

Ibland på dagarna kan tårarna börja rinna ner för mina kinder när jag tänker på hur otroligt lyckat lottat jag är. Hur kan det komma sej att just jag har fått ett så underbart liv..... När Maja dog trodde jag aldrig att jag skulle få känna riktig glädje igen. Att jag skulle vara glad och kanske till och med skratta, det förstod jag skulle ske men aldrig att jag skulle känna så här. Nu känner jag mej stark då jag tänker på Maja. Hon lärde mej så mycket under den korta tid hon fanns här hos oss.... Oj vad jag längtar tills jag kan berätta för Wilgot och Louise om deras storasyster. Jag kan sitta och titta på Wilgot och Louise hur länge som helst och fascineras över hur några så små kan betyda allt. Vad gjorde jag innan dom kom, hur kunde jag leva och vara lycklig utan dom ?

Kärleken till Max har blivit större nu sedan vi blev föräldrar.... jag trodde aldrig att jag skulle kunna älska honom mer en jag gjorde, men det gör jag. Jag ler inombords varje gång jag ser eller hör andra säga att han är lik någon av våra barn. Tänk att vi skulle få uppleva detta, tänk att vi skulle få se likheten mellan oss och våra barn. Max är min bästa vän, det finns ingen som förstår mej så som han gör. Vi behöver inte prata med varandra för att förstå, ibland räcker det bara med en blick.... eller känsla. TACK min underbara för allt !

Idag har vi haft en riktig slappar dag. Vi borde ha städat för Micke och Maria kommer i morgon. Men vem vill städa när man kan sitta och lyssna på Wilgots "prat" eller titta på Louise när hon ler med hela ansiktet.... På eftermiddagen gick vi i allafall ner till barnens farmor, faster Eva var också där. Dom höll på att fixa matlådor och hade lagat hur mycket olika maträtter som helst ;-)
Vi pratade, jag knäppte lite kort och kärlekarna åt. Max fick en väldigt fin jacka som blivit för liten åt Jakob... eller så va det han som blivit för stor för jackan....

Sedan tog vi bussen till Ica, handlade lite och tog sedan den dagliga promenaden tillbaka hem igen. Det känns så bra att vara ute och gå men jag känner att jag behöver någe mera, funderar starkt på att börja med spining igen...

När vi kom hem började vi att titta på AVATAR. En film som jag lånat av Matilda och Anders. Tyvärr så somnade Max och jag vill inte titta ensam så det blir till att titta klart i morgon.
Filmen verkar väldigt bra i allafall.....

Nu är det nog lika bra att försöka somna....... jag måste ju upp tidigt i morgon för att städa. Vi ska ju få besök.....


fredag 22 januari 2010

Tre månader !!!!!!

Nu i natt är det tre månader sedan jag vankade runt på förlossningen. Varken jag eller Max trodde att det skulle komma några barn så vi var beredd på att få åka hem. Vi hade tid för igångsättning den 26 Oktober och var rätt säker på att så skulle det bli.....

Idag (eller igår eftersom klockan är efter 24.00) har det varit en väldigt bra dag. Wilgot och Louise har varit så underbart snäll hela dagen. Jag tror att vi alla tre va slut efter gårdagen... hehe. Vi tog det lugnt hela dagen och vid 19 tiden tog vi bussen till Ica, därifrån gick vi till IKEA där jag köpte lite doftljus. Efter det gick vi bort till poståkeriet och hämtade upp Max och gick sedan tillbaka till Ica för att handla. På vägen dit stannade vi till på MAX och åt, Louise satt uppe med oss och verkade väldigt intresserad av vad jag stoppade in i mun. När jag tuggade gjorde hon likadant, go pluttan våran. Sedan tog vi bussen hem.

Jag har fått ett glatt besked idag. En väldigt speciell vän har blivit beviljad snitt..... är så jäkla glad för hennes skull. Hon hade varit till samma läkare som jag gick till under min graviditet.
Även om jag har lite svårt att förstå hur man frivilligt vill snittas när det är så underbart att föda vaginalt. Om du min vän läser detta så förstår jag absolut varför du väljer att ha ett planerat snitt, jag menar nu andra som väljer snitt, med första barnet....

Nu ska jag hänga tvätt och sedan försöka somna.....
GodNatt


torsdag 21 januari 2010

Ibland skulle jag vilja kunna dela på mej....

..... eller möjligen ha ett par extra armar att plocka fram vid behov. Jag tror att barnen tävlat idag om vem som skulle få mest uppmärksamhet, och båda vann. Jag tänkte ju hinna med att diska undan lite innan pappa kom... ja, ja... lite disk har ingen dött av.

Klockan 16.00 kom pappa hit, vi började eftermiddagen med att äta varsin sallad på pizzeria Titanic. Det va väldigt gott och otroligt mycket, en sallad skulle ju räcka till två. Sedan tog vi en promenad i området. Pappa fick dra vagnen för första gången och han va så stolt. Jag gick med Apris som nog tyckte att det va en konstig sak husse drog runt på......

När vi kommit in kom Theodor hit, han va på kurs här i Sundsvall och passade då på att kika in. Vi pratade lite strunt medan han matade Wilgot och pappa matade Louise. Jag visade artikeln som va i ST och vi tittade även på bildspelet som han inte sett. Det va tråkigt att inte Max va hemma nu då han var här men innan han gick så lovade han att ta med sej sambon och komma hit på middag något framöver. Han tyckte även att vi kunde ta och åka upp till dom och hälsa på. Dom bor ju i hus nu så plats finns det och det skulle vara riktigt kul att se hur dom har det.

Pappa va kvar ända tills jag skulle åka och möta Max och medan vi väntade på att han skulle sluta tittade vi på kort, och kikade lite på facebook. Han ville ha lite hjälp och jag försökte hjälpa så mycket jag kunde.

När Max slutat tog jag bussen till Ica där jag sprang in och handlade lite, sedan gick jag till poståkeriet för att hämta Max. Klantig som jag är så gick jag den längsta vägen dit.... men då har jag ju fått min dagliga promenad två gånger idag. Det va först meningen att han skulle komma och möta oss men en arbetskamrat till honom ville titta på Wilgot och Louise. Han va väldigt trevlig och vi fick reda på att han blivit pappa för fem veckor sedan. Vi snackade lite om förlossning, nattvanor, bröstmjölk, ersättning och hur glad man blir då barnen bajsar ordentligt.... haha... ja det märks att vi blivit föräldrar nu...

På vägen till bussen gick vi in på coop för att vänta och då passade jag på att köpa bananer och tvättlappar. Coop har mycket mjukare tvättlappar en ica så vi brukar försöka att köpa dom där.

Nu är det snart dags att krypa in under täcket.... i morgon ska jag på komvux.....


onsdag 20 januari 2010

Ont, ont ont......

Blev ingen träning idag, mina lår sa ifrån.... eller sa och sa, det gjorde dom ju naturligtvis inte men om jag känner mina lår rätt så skulle dom ha gjort det om dom kunnat. Lena kom hit i stället och vi tog en liten promenad ut till Maja och mamma för att tända ljus. Vi tog bussen över bron in till Vi och därifrån gick vi till Ica där vi köpte två bananer och två ljus. Sedan traskade vi i väg till kyrkan. När vi sedan kom tillbaka hit hem satte vi oss i köket och drack lite the.

Pappa skulle ha kommit idag men när jag ringde så bestämde vi att han kommer i morgon i stället. Det va ett tag sedan han va här nu så det ska bli riktigt trevligt. Han blev lite besviken då det inte blev någon träning idag för då skulle han ha varit barnvakt för första gången..... men det kommer säkerligen komma fler tillfällen.

Max har ju jobbat hela jäkla dagen i dag och det blir samma tid i morgon.... skönt att han får jobba så mycket som han gör. Även om både jag och barnen saknar honom enormt då han är borta. Jag skulle så gärna vilja följa med på en långkörning någon gång men samtidigt vill jag inte "lämna bort" barnen så många timmar ännu. Jag skulle ju inte kunna glädjas under turen utan bara sakna ihjäl mej efter våra två kärlekar... ;-)

Nu sover våra mirakel i sina sängar och jag och Max sitter vid varsina datorer...... men jag ska försöka lura med mej honom till sängen nu för lite mys......

tisdag 19 januari 2010

Försäkringskassan.....

I dag har Max jobbat och han började klockan 5.30. När han cyklade till jobbet låg vi andra i familjen kvar i våra sängar. Barnen sov och jag kunde inte ta mej upp... fy fasen va ont jag hade i låren. Det va länge sedan jag hade en sådan rejäl träningsverk, riktigt skönt faktiskt nu känns det att man gjort någe vettigt.

Vid 14 tiden får jag nog på att bara vara inne så jag och barnen beger oss in till stan. Max kom hem på sin andra lunch för dagen och hjälper mej att bära ett barn ner för trappen. Det känns i låren att bära barn + vagnliggdel ner för trappen så jag är glad att bara behöva bära en....

När vi kom in till stan hoppade vi av lite tidigare en navet för att kika in till Lasse på facket men då vi kom dit såg jag inte bilen hans så det sket sej.... Jag funderade på vad vi skulle hitta på i en timme, klockan va 15.00 och efter 16.00 hade jag tänkt att titta in till Anders och Matilda. Då fick jag den briljanta iden att gå bort till försäkringskassan. Jag har ju strulat till det så att mina föräldrapengar inte kommer fören den 26 Februari...... Men där på FK träffade jag en underbar människa som hjälpte mej med allt strul så nu kommer jag att få pengarna på måndag i stället.
Med ett stort leende på läpparna vandrade jag sedan hem till familjen Åsberg/Morin.

Nu sitter jag och mina onda lår här i soffan och gruvar oss liiiiiiiiite för morgondagen. Jag tar mej knappt upp från toan men i morgon blir det träning igen..... ett nytt body pump pass väntar på oss.....

måndag 18 januari 2010

Nu jäklar.....

Idag har jag varit på Helex med Lena....
det va ett body pump pass hon lurat med mej på.
Det va roligt men ibland hängde jag inte riktigt med i alla rörelser,
det gick så fort. Jag tror att mina armar tycker om att jag börjat
med detta.... jag har ju absolut ingen ork och när vi skulle göra
armhävningar klarade jag en kanske två men sedan tog det slut.
Lena däremot klarade säker tio stycken på raken..... hon kan hon.
Om Max inte jobbar ska jag dit igen på Onsdag,
tänkte försöka gå två gånger i veckan.

När vi va klara där åkte Lena hem och jag liftade till Anders
och Matilda. Där snackade vi massa skit och drack the....
eller jag drack the och dom drack sitt kaffe.

När jag sedan kom hem till familjen satt det en liten kille i köket
och väntade.... oj, oj vad glad han blev då han såg mej.
Vilken otrolig lycka det är att få komma hem till en familj
som har saknat mej.
Louise sov men vaknade då hon hörde min röst.

Hela familjen satt sedan och myste i soffan. Max satt med Louise i knät och lät så där konstigt som bara han kan....
och då skrattade hon, så där riktigt.
Både jag och Max tittade på varandra och tårarna rann...
Louise skrattade och vi grät.

Nu ska vi äta för att lite senare ta den dagliga promenaden.... ;-)




Resan fram till det positiva testet !!!!!

Maja var otroligt efterlängtad..... vi hade kämpat länge när jag äntligen blev gravid med henne.

Den 1 Januari 2008 började jag med sprayen... den som gör att kroppen hamnar som i klimakteriet. Efter någon vecka började jag med sprutorna som gör att flera ägg mognar samtidigt.

Den 8 Februari åkte vi äntligen ner till Uppsala för att "plocka ut"
vårt lilla pyre. Äggplocket gick som det brukade väldigt bra
men gjorde otroligt ont. Den dagen startade Majas liv.....
ett liv som kom att förändra vårt liv för alltid....

Onsdagen den 13 Februari åkte vi ner till Uppsala igen.
Då hade vi med oss våra vänner Micke och Maria.
Maria var också gravid då... jag tror att hon va i vecka 12.
När vi kom in på Carl von Linnè fick vi tränga in oss i ett litet rum.
Det är nog inte sååå vanligt med fyra vuxna för ett äggåterförande.....

Jag fick ta på mej ett par vackra operationsstrumpor för att sedan
traska in i ett annat rum med Max. Där inne pratar vi lite med
läkaren, jag får tala om vilket personnummer jag har och å hejar
vi på tjejen som har tagit hand om vårat pyre. Innan jag får tillbaka
mitt ägg så får vi se det på en datorskärm.... väldigt förstorat.
Vi tar några bilder och sedan lägger jag mej i gynstolen.
Efter några minuter är allt klart och vi går ut till Micke och Maria.
När jag bytt om igen till mina kläder så äter vi alla lite ost med kex
och dricker cider. Jag får en lapp med mej där det bla. står
vilket datum som jag ska göra ett graviditetstest.

När besöket på Carl von Linnè var över så åkte vi ner på stan för att äta kebab.... det hade vi gjort då vi följde med Micke och Maria på deras äggåterförande och det visade ju sej vara väldigt lyckat......
Efter en bra och rolig dag begav vi oss mot Sundsvall igen !

Torsdag den 21 Februari blev nyfikenheten så stor att jag inte kunde hålla mej längre.... ett tjuvtest gick inte att undvara...
Max fick skynda sej iväg för att köpa testet och jag irrar runt
här hemma. Jag kissar i en burk, doppar testet och väntar.....
När det sedan är dags att se resultatet vågar jag inte titta,
jag är så rädd att det ska vara negativt. Max tittar men
eftersom han är lika nervös så tittar han på fel streck och tror
därför att svaret inte är som vi vill. Då kan jag inte hålla mej
utan kollar jag med och ser ett stort och fint plus...
testet va så positivt det bara går.

Lyckan blev stor då vi förstod att det växte ett litet liv i min mage !!






söndag 17 januari 2010

Maja !

Jag tänker börja blogga lite om mej och min lilla familj.
Det kommer förhoppningsvis bli mycket roligt om våra två små kärlekar Wilgot och Louise. Men innan jag börjar skriva om
vardagen vill jag berätta lite om våran förstfödda dotter Maja.
Jag kommer troligtvis också skriva lite om året efter hon dog och graviditeten samt förlossningen med hennes syskon.


1 Oktober 2008 föddes våran lilla ängel.

Måndag den 29 September va det dags för föräldrautbildning igen
och denna gång skulle papporna och mammorna sitta i olika grupper.
Max va ju mitt upp i sin långtradarutbildning och hade därför inte varit med tidigare. Vi skulle vara där 16.00 och jag skulle hämta honom i Timrå innan. Jag förstod att han va hungrig och vi skulle ju inte hinna äta någon middag så jag åkte på ica och köpte bröd, tomater och skinka. Sedan skyndade jag mej hem, fixade mackorna och for iväg för att hämta Max. Jag hade tidigare under dagen varit hos Anne och jag kände på mej att det inte va som det skulle med våran lilla kärlek men visste inte då att det värsta som kunnat hända hade hänt.

I bilen in till stan berättade jag för Max om min oro... bebisen hade inte rört sej på hela dagen. Vi bestämde oss för att be min barnmorska att lyssna efter hjärtljuden efter föräldrautbildningen. Det va hon som höll i det hela.

Mammorna fick gå in i ett rum med massa "sackosäckar" på golvet. Vi fick sätta oss i varsin för att kunna slappna av då vi lyssnade på ett avslappningsband inför förlossningen. Jag kunde inte slappna av utan försökte hela tiden få respons från det lilla livet i min mage. En av de andra mammorna såg min oro och kom fram till mej... hon kände på magen och sa att hon tyckte sej känna rörelser.....
men jag visste nog redan då att det inte va som det skulle.

Klockan 18.00 va det slut och vi skulle få lyssna på bebisen..... trodde vi. Bm försökte hitta några hjärtljud med gjorde det inte.... Hon sa åt oss att genast åka upp på förlossningen för att få en
bättre undersökning.

När vi stod i hissen på Mvc sa jag till Max att bebisen va död....
men han ville inte sluta hoppas.
Jag förstod.... jag hade ju inte känt några rörelser på hela dagen
hur mycket jag en buttade på magen....

När vi kommer in på förlossningen så möter personalen oss vid dörren, vi blir tilldelad ett förlossningsrum och jag får lägga mej i sängen. Redan då rinner tårarna.... En bm försöker hitta några hjärtljud med tratt men det funkar inte. Då kommer dom in med en ctg- apparat och kopplar upp mej men även då är det alldeles tyst....

Läkaren kommer in för att göra ett ultraljud.... hon tittar och tittar.
Max håller mej i handen och gråter så han skakar.

Efter en liten stund kommer det ytterligare en läkare för att titta....
Då börjar jag bli väldigt otålig för jag vet ju att vårat barn inte lever, vad finns det mer att titta på.
Jag säger att jag inte orkar mer utan måste få resa mej.....
Max och jag ställer oss brevid sängen och håller om varandra.....
men efter en stund blir vi tvungna att släppa taget. Nu ska jag in
i ett annat rum med bättre ultraljud så att läkaren kan kolla igen.

Jag lägger mej på britsen och drar upp min tröja.... det hade jag ju gjort så många gånger förr men då fylld av lycka.... nu va allt bara svart...

Vi skulle bli kvar på förlossningen men kände att vi va tvugna att komma ut.... bort från sjukhuset men inte hem.
Hur skulle vi någonsin kunna komma hem igen....

Jag tror att det va Lena som jag ringde till först.... vi skulle ju träffas dagen efter. Kommer inte ihåg vad jag sa eller hur länge vi pratade.... Sedan åkte vi hem till våra vänner Anders och Matilda. När vi kom in så möttes vi i hallen av deras yngste son som sa " va synd att bebisen är död". Det kändes hårt men samtidigt skönt att höra ordet död.... ingen annan hade ju nämnt det utan bara att det inte fanns någon hjärtaktivitet....

När vi är hos dom ringer jag till min far men kommer tyvärr inte fram han är i stugan och just denna dag så har han fel på telefonen... då ringer jag min bror Lasse, jag berättar vad som hänt och ber honom försöka få tag på pappa. Vi sitter i köket och pratar.... efter en stund känner jag att det är dags att åka tillbaka men innan vill jag hem.... hem för att hämta kläder till vårat barn.

Det kändes så tungt att gå upp för trappen... jag visste ju att det va sista gången som vi tre skulle göra det.... Väl inne skyndade vi oss att plocka ihop lite nödvändiga saker och kläder till barnet för att sedan sätta oss i bilen igen. Vi hade pratat mycket om just den resan..... resan upp till förlossningen... men det skulle ju vara lycka
och glada förväntningar på vägen upp, inte sorg och förtvivlan....

På morgonen den 1 Oktober föddes en otroligt vacker liten tjej som fick namnet Maja. Hon vägde 2600g och va 49cm lång, helt perfekt med mycket svart hår. Det va navelsträngen som tog hennes liv..... den hade hon hårt lindad runt halsen.

Oj, oj vilken otrolig kärlek och stolthet jag kände.... det går inte att beskriva med ord hur mycket jag älskar denna lilla ängel.

På eftermiddan samma dag som Maja föddes kom familjen och vänner för att se henne. Alla tyckte att hon va så vacker....

Vi fick vara kvar på förlossningen i en vecka....
All personal va helt underbara, ibland kunde dom sitta med oss och bara prata.... ibland va vi bara tyst men det fanns alltid någon där.
Utan all hjälp vi fick i början av denna sorg vet jag inte hur det
hade gått...


Begravningen !!!!

Den 17 oktober va det dags för Majas begravning. Oj vad vi
hade gruvat oss för denna dag men samtidigt längtat....
Nu skulle ju Maja äntligen få komma en bit till på sin korta resa.
Vi hade planerat allt precis som vi ville ha det. Allt skulle vara
perfekt och så blev det. Det jobbigaste va då vi skulle hämta Maja uppe på sjukhuset. När vi kom till bisättningen fick vi sätta oss i ett litet rum för att vänta på prästen. Han kom och vi ptatade lite om vad som hade hänt och vad som skulle ske. Sedan gick han och hämtade den lilla, lilla vita kistan.....

Det var Max som tog emot den och vi gick ut till bilen.
Allt va så fint men ändå så otroligt fel.
Maja skulle ju inte ligga i en kista baksätet då vi åkte från sjukhuset, utan sitta i sin bilbarnstol som hon fått ärva av
sin lilla kusin Wilma. Jag hade längtat så till den dagen då den äntligen skulle komma till användning.

Resan till kapellet gick bra men när vi nästan kom till alnöbron så ville vi bara svänga av och åka hem. Det va ju så det skulle vara.... hela min lilla familj va ju i bilen. När vi kom fram till kapellet kom vaktmästaren och visade vart vi skulle ställa kistan. Då var det 1 timma kvar innan det skulle börja så jag och Max satte oss ner och tänkte.... tänkte på hur allt kunde gå så jävla fel. Varför skulle vi bli tvungna att överleva vårat barn.... våran älskade lilla Maja.

Vi knäppte några kort, tände 2st ljus
och väntade på att de andra skulle komma.

Begravningen va så fin.... hur man nu kan tycka det då ens barn ligger i kistan. Prästen sa så mycket fint om Maja även fast hennes lilla liv blev så kort. 2st låtar spelades.... "Är du en fågel" av Robert Holmqvist och "Du finns inom mej" från tarzan filmen.

När vi skulle gå fram till kistan för att säga hejdå och ge Maja blommorna kände jag mej så stark. Det va jobbigt men just då kände jag bara en sådan otrolig stolthet att vi äntligen fått en så vacker liten dotter.

När allt va klart åkte alla hem till oss för att fika och umgås.
Majas morfar hade fixat tårtor och "moster" Anna-Karin
hade bakat en god kaka. Jag hade skrivit MAJA med vitt
och rosa på hjärtformade pepparkakor.

Det kändes så bra att alla va här för Majas skull.....
vi pratade om hur otroligt efterlängtad och saknad hon var
och fortfarande är.

"Hur ska det gå?"
Hur ska vi kunna komma tillbaka till ett "normalt" liv utan henne ??
Maja var så liten men tomheten efter henne så väldigt stor.

Efter några timmar gick alla utom Majas fastrar Eva och Lena hem.
Vi satte oss i soffan, tittade på kort och pratade.

När jag och Max sedan blev ensamma pustade vi ut.....
Vi hade överlevt dagen....